Destination Båtar Bokning Kontakt Diverse Gästbok
Video & FotoReseberättelserStorfiskenFisketeknikUtrustningVäder
TävlingarLänkarRegler, Etik och C&RF.A.Q.Packlista
Fisketeknik

HÄLLEFLUNDRA - Hippoglossus Hippoglossus

Fiske efter hälleflundra är något av det mest utmanande man kan föreställa sig som sportfiskare. Flundrorna kan väga över 300 kg men även de mindre fiskarna på några få kilon ger en fantastisk fight. Fisket efter dessa stora plattfiskar är särskilt bra i nord Norge. Det är framförallt områden vid Lofoten och norröver som ger det bästa fisket. Under de senaste åren har fisket efter dessa bjässar verkligen utvecklats. Nu landas otroligt många och stora hälleflundror. Det blir allt vanligare att ett flertal fina fiskar landas under loppet av en dag. För några år sedan hände det i princip aldrig. Då var hälleflundror en sällsynt bifångst. Under senare år har vi blivit väsentligt skickligare och vi fiskar numera mer målinriktat efter hälleflundra. Metoderna har förfinats och vi har lärt oss vilka platser hälleflundrorna uppehåller sig på.

Platser, väder och säsong
Fisket efter hälleflundra drar igång redan i maj månad och är stabilt under hela sommarsäsongen. Hösten har dock visat sig att vara extremt bra för hälleflundrafisket och de senaste två säsongerna har oktober månad levererat procentuellt sätt flest över 150 cm(ca. 50kg). Hälleflundran kan fångas överallt men vissa områden ger väsentligt fler fiskar än andra. Generellt sett så sker det bästa fisket på flat eller jämnt sluttande botten gärna i närheten till toppar eller uddar och sund där vattnet är strömsatt. Det får gärna vara nära till djupt vatten, fisket sker mestadels på djup mellan 5 och 50 meter.

Flundror, liksom alla fiskar, har huggperioder och fisket kan vara mycket nyckfullt. En bra tumregel är att om man fångar en fisk så finns det i regel flera i samma jaktområde. Du kan få en huggsexa med hälleflundror för att en liten stund senare inte känna något hugg under flera timmar, eller för den delen hela följande dag. Framgång beror i hög utsträckning att man är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Bästa förhållanden råder när det finns ström eller lite vind som gör att båten driver i 0,8-2 knop. Områden med mycket ström, vid grund eller i sund och kring uddar som samtidigt har jämn eller svagt sluttande sand- grusbotten har visat sig vara extra bra. Man ska inte förlora hoppet även om platsen mer eller mindre är tom på annan fisk. På en del platser är det faktiskt så extremt att det bara är hälleflundror som hugger och då brukar all annan fisk hålla sig undan detta område och ekolodet visar en ren bild "Ingen fisk"

Om det är helt vindstilla och ingen ström är fisket ofta svårt att bedriva. Under sådana omständigheter måste man själv ”sätta fart” på fisket genom att ”trolla” med båten och på så sätt täcka av större områden. Denna metod använder vi vid en drift på saktare än 0,8 knop, även kallat ”Bônne-trolling” efter hälleflundra. Man tar då hjälp av motorn för att få lite fart i jiggarna, växla mellan att lägga i växel och neutral så att du erhåller en fart på ca 0,8-1,5 knop och du kommer nu täcka ett större område samt attrahera flundran till hugg.

Redskap och teknik
Glöm att fiska med klassiska pilkar, använd istället jiggar eller hel betesfisk. Om man använder betesfisk på 0,5-1,5 kg eller en jigg runt 20-40 cm sorterar man bort de flesta av de mindre fiskarna och fiskar mer målinriktat efter hälleflundra.

Fiske med jigg
Vanligtvis använder man en jigg runt 200-500 gram. Det kan dock vara tröttande att arbeta med en tung jigg en hel dag och en lättare jigg har oftast bättre rörelsemönster. Därför kan man använda sig av lättare jiggar runt 100-200 gram emellanåt om förhållandena tillåter. Jiggen ska dock helst ändå vara runt 20 cm lång. Då slipper man småfisken. Det är mycket viktigt att du alltid använder en tafs på 1-2 meter av 1,2mm nylon-/fluorocarbonlina framför jiggen för att skydda flätlinan från slitage.

Hälleflundrafiske med jigg är ett fiske i lugn takt. Jämfört med traditionellt pilk- eller jiggfiske så gäller det att dämpa tempo och rörelser. Nyckeln till framgång är variation, testa att jigga långsamt och med lugna rörelser för att vid nästa nersläpp testa att trigga igång fiske med några snabba vevtag och klassiska spinnstopp. Ibland har det hänt att flundror har fångats när spöet stått i spöhållaren. Men oftast fungerar det bättre att fiska aktivt med jiggen. Man släpper inte enbart ner jiggen till botten och fiskar där, något man ofta gör i traditionellt fiske, utan man ska fiska sig upp i vattenmassan. Ibland händer det att hälleflundror följer jiggen ända upp till ytan innan den bestämmer sig för att hugga. Och då gäller det att hålla i spöet för det kommer bli en rusning utan dess like. Vissa dagar är hälleflundran extra försiktig och väldigt ofta så känner man endast en liten stöt i spöt och sedan händer det inget mer.. Men kom ihåg att underskatta inte dessa små stötar för även större flundror kan göra dessa och trixet att få dem till att hugga då är att ”tokveva” upp ett par meter för att sedan göra ett klassiskt spinnstopp. Flundran tror instinktivt att jiggen ska fly och sätter fart efter, när då spinnstoppet kommer så följs det ofta med ett kraftigt hugg! Om hugget uteblir så testa att släppa tillbaks ner till botten och börja om igen.

Skulle ni få med en hälleflundra hela vägen upp till båten men att den vägrar att hugga så istället för att försöka locka den till hugg under båten så släpp ner jiggen till botten och börja om igen, det ökar chansen att det faktiskt hugger även om vissa flundror har krokats precis vid ytan så hör det mer till ovanligheterna.

Det fungerar även bra att kasta med jiggen och då speciellt om ni fiskar i vikar och på grundare vatten. Kasta 20-30 meter ut och släpp ner jiggen till botten för att sedan långsamt och med små ryck veva in. Fiska inte enbart vid botten utan veva jiggen upp genom vattnet. Merparten av fiskarna hugger långt ovan botten.

Vid fiske med jigg kan det vara svårt att kroka flundrorna. Ibland biter de bara över stjärten. Använder man en större jigg, över 20 cm, bör man sätta på en extra trekrok/enkelkrok nära stjärten på jiggen (se bild). Och nu finns även dessa att köpa färdiga i butik och går under namnet ”stingerkrok” där man kan välja mellan trekrok eller enkelkrok. Viktigt är att man inte monterar stingerkroken så långt bak att det påverkar jiggens rörelse i vattnet. Genom att använda en extra stingerkrok i jiggen krokar man betydligt fler flundror. Vill man göra sin egen stingerkrok så kan man binda kroken på en kraftig nylonlina eller använda en ”kedja” av lekande och ringar(se bild). Vi rekommenderar Owner-trekrokar, storlek 2/0 till 3/0 när du binder dina egna stingerkrokar alternativt köper den mer skonsamma enkelkroken som är försedd med två små krokar för att kunna fästa kroken i jiggen. Det är viktigt att kroken är av högsta kvalitet!

Fiske med bete
Hälleflundrans primära födofisk är sill och småsej (under 1,5 kg)och båda är bra bete för att fånga hälleflundror. Vid fiske med hel betesfisk är det mycket viktigt att du gör ett enkelt tackel. Annars trasslar det bara. Bananformade sänken så som Kinetics Anti-Twist rig är bra för att hålla huvudlinan skild från tacklet så att man undviker lintrassel, men en pilk utan krok fungerar också.

En tafslängd på ca 1 meter (1,2 mm nylonlina) är lagom. Använd trekrokar i storlek 2/0 – 5/0. Den ena trekroken placeras i fiskens mun och den andra fästs på sidan. Det är mycket viktigt att du alltid använder en tafs ovanför sänket som är längre än linan efter sänket så inte krokarna kan komma upp och skada flätlinan samt att det motverkar trassel.

Själva tekniken vid agnfiske är densamma som vid jiggfiske fast i slowmotion. Sök av vattenlagren i lugn takt, med långa spinnstop. Ofta hugger hälleflundran flera gånger på betesfisken. Viktigt är att vänta med mothugget tills hälleflundran har hunnit ta ett rejält bett om fisken och du verkligen känner tyngden i spöet. En hög spöföring möjliggör att sänka spöet så fort man känner att flundran är där och biter så följer man med huggen tills man når vattenytan med spötoppen för att sedan spänna upp försiktigt, känner du att det fortfarande är lite motstånd så är det bara att dra till med ett långt och kraftfullt mothugg!

Spö, rullar och lina
Även om det är tal om stora fiskar behöver man inte alltid använda grov utrustning. Robusta kastspö eller lätta havsfiskespö är roliga att använda vid jiggfiske när väder och ström tillåter. När man fiskar med lättare jiggar kan utrustningen vara lättare och man får då bättre känsla i fisket. Ett kastspö på 8 fot och en kastvikt runt 100-200 gram fungerar bra. De kraftigare 30lbs spöna är utmärkta för att fiska med betesfisk eller tunga jiggar. Ta därför gärna med både ett lätt och ett kraftigt spö.

Rullen är viktig vid fajt med stor fisk. Till det lättare fisket är en haspelrulle av god kvalité som rymmer 250 meter 0,30 mm flätlina bra. Till det tyngre jiggfisket eller till fiske med betesfisk är en kraftig multiplikatorrulle som rymmer 300 meter 0,30 flätlina att föredra. Det är mycket viktigt att rullarna har en broms som bromsar jämt och att flätlinan har spolats på tajt på rullen, så att linan inte skär ned i underliggande linlager när hälleflundran gör en rusning.

Catch and release
Under senare år har vi börjat återutsätta allt fler hälleflundror för att värna om beståndet av denna fantastiska sportfisk. Det är verkligen en härlig känsla att få se en stor flundra simma ner i djupet igen. Ta med måttband och vikt/längd tabell om du vill veta vikten på dina fiskar. Detta finns självklart i båtarna vid ankomst. Man får faktiskt en väldigt precis vikt när man mäter fisken och därefter utläser vikten från en vikt/längd tabell.

Minimimåttet för Hälleflundra är 80 cm så all fisk under denna längd måste släppas tillbaka även om den skulle vara svårt skadad eller till och med död när den kommer upp. Det är norsk lag att inte ilandföra fisk under minimimåttet och detta är nått som måste följas!

Sen har vi på Nordic Sea Angling satt upp egna regler på ett maximimått på 130 cm, det vill säga att all fisk över 130 cm skall återutsättas så länge den inte är så skadad att den inte kommer överleva återutsättningen. Sen har vi också som regel att inte lyfta ombord hälleflundror större än 150cm utan all hantering av större flundror måste ske utanför båten längs sidan av båten. Detta rekommenderas på grund av den stora skaderisken på personer i båten samt att fisken själv tar stor skada av att halas ombord.

För att lyckas landa en fisk över 120 cm så använder vi oss av en så kallad ”kveitekrok” som är en kraftig, stor enkelkrok som är fast i ett ”Runlock rep”. Repet har i sin tur en karbinhake i änden av repet så man snabbt kan fästa repet i relingen som en extra säkring ifall armarna inte orkar hålla emot flundrans krafter. Det lättaste sättet att säkra en stor flundra är om en person assisterar med kveitekroken och tar tag i tafsen så fort flundran närmar sig ytan och för flundran tätt inpå båten för att sedan sätta kroken i underkäken på flundran. Viktigt att tänka på här är att behålla lugnet och inte tveka vid krokningstillfället, se också till att gå inifrån och ut genom munnen. På sidan av tungan så finns det ett tunt skinn där kroken bör placeras för att göra så minimalskada som möjligt. Så fort kroken sätts brukar alltid flundran göra ett sista försök att fly och det är då viktigt att bara vänta tills flundran lugnar sig. Så fort du får chansen så ta fram det andra ”Runlock” repet. Ta repet runt huvudet på flundra och sedan för du ena änden genom de färdiga hålen i repet så att det bildas en ögla. För sedan denna ögla bak till Stjärtspolen och dra åt. Nu är Hälleflundran helt säkrad och man kan nu lugnt börja kroka av, mäta och fota sin drömfångst innan den får simma tillbaks ner i djupet igen.

Fisketeknik Fisketeknik Fisketeknik Fisketeknik Fisketeknik Fisketeknik
Nordic Sea Angling   |   info@nordic-sea-angling.se   |   Templaregatan 17, 264 35 Klippan Sweden